16 december 2008

ZzzzZzzz

Znarrrk...

Lillebror har hållit mej vaken, utslagen på kroppen kliar (han somnade för en stund sedan, och jag kan inte somna. ironiskt). Det måste ju betyda att de blir bättre nu eller hur?
Och tack för "krya på er" hälsningarna :) Vi mår nog mycket bättre allihop!




Skriver ner några rader för om något så snurrar alla tankar nu runt, just nu när jag ju borde börja sova...

Det här med julklappar... Jag skulle vilja överösa alla nära och kära med klappar men just nu är det ganska omöjligt då jag är hemma med barnen, en lön lever vi på :)



Tycker det är hemskt att jag önskar mej ett jobb så jag får lite annat att tänka på än bara barn och byke, städning och matlagning m.m Det finns många arbetande mammor där ute som mer än gärna skulle byta med mej. Att en dag få se sitt barn mer än bara på morgonen då man ska iväg till dagis/skola (stress) och sedan igen på kvällen mellan middag/läxor/tandtvättning (stress)...

Jag har varit hemma sedan älsta dottern föddes, i 7 ½ år. Och nu börjar jag längta "ut", till en annan möjlighet att få utveckla mej själv, på ett annat plan. Om jag inte fått dottern då hon kom så skulle jag inte vara den jag är i dag för via henne hittade jag mej men nu känns det som jag har något mer att söka...

Nu känns det som jag svamlar :)
Men kanske någon känner igen sig...?



Önskar er en god natt!
(Och lillebror bara måste börja sova som förr igen...)

8 kommentarer:

alegni sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
alegni sa...

jag kan nog förstå att du känner på det där viset. själv är jag för det mesta överlycklig över att kunna jobba hemma, för då förenar jag ju det bästa av två världar. arbetskamrater saknar jag inte, för jag har ju så många vänner ute på nätet som jag kan "prata" med under arbetsdagen :)

PiaMaria sa...

Jag förstår att du känner så vännen....själv var jag hemma tills lillebror fyllde 3, alltså 5 och ett halvt år... och då saknade jag arbetslivet och att känna mej viktig jättemycket....sen började jag jobba och HERREGUD vad jag saknar tiden att vara hemma med mina barn!?!

Har jag en ledig dag numera, så ser jag alltid till att vara hemma när dom kommer hem från skolan, ha nybakta bullar eller karelska piroger (frysta, men anyway...det är doften som gäller ;o)) som väntar dem när de kommer hem. Jag vill vara nära dem helt enkelt!
När de nu slinker ut i tonåren, och jag engagerat mej som ungdomschef i deras idrottslag, är nog bara ett till tecken på att jag vill vara starkt närvarande i deras vardag.

NJUT av dagen som den är....är du hemma eller jobbar du...man måste hitta guldkornen, om man än får gräva lite efter dem!

Kram Pia

Marie//Tekla Maräng sa...

Ja, visst känner jag igen den känslan att man vill något mer. Ett halvtidsjobb kanske vore en lösning. Med mina ungdomar som nu är stora, så tänker jag ofta, att synd att jag inte hade mera tid med dom. Fast jag angagerade mig som klassförälder, nattvandrare mm
Så saknar jag deras barndom. Som ensamstående mamma så var jag tvungen att jobba heltid för att få ekonomin att gå runt.
Kram Marie

Vecka - Vecka sa...

Hoppas ni blir friska snart! Vi har ockå haft lite oroliga nätter..

Förstår dig bra att du börjar "längta ut". Jag har inte ens varit hemma ett år jag, och ändå känns det riktigt skönt att börja jobba.

Ha det bra! Kram, Lotta

Kamomilla sa...

Jag förstår dig nog och tror att många mammor gör det. För mycketr av det goda är inte heller bra...

Sjöboden sa...

Förstår precis... och jag har bara varit hemma 1½ år!

En rikigt God (och frisk) Jul önskar jag dig!

Kram Caroline

PiaMaria sa...

Gott Nytt År!!

Hoppas ni hade en härlig jul!

Kram Pia