Det finns en Elin

Min makes första fru, Elin, har varit med om ett och annat under sin livstid, fått både se och uppleva mången ting.... Lite skavd och lite rostig. Kantstött här och där. Men hon har inte blivit kasserad för det, eller bortglömd. Nej, hon är en älskad vän som fått stanna kvar trots sina fel och brister, punka och skevhet.

Även om Elin fått stiga åt sidan för den nuvarande frun så får man vara försiktig. Ordet går här på Sjögård att ifall nåt händer är det nog frun i huset som får ge sig av först och Elin som stannar kvar, så... bäst att bli vän med Elin då och ge henne en plats ibland oss så hon får känna sig som en del av familjen. 
;)

Min flunssa var nog inte från denna världen... Senast jag har feberyrat såhär var när jag var 17 år och hemma över påsklovet. Då hade jag 40 graders feber och svimmade när jag skulle gå och koka tevatten åt mej. Svimmade nog inte den här gången men jag har nog varit lika yr som då.
Nu känner jag mej relativt bra, om man bortser ansträngningssvetten som bryter fram och pustandet och stånkande när jag går upp för trappor eller hämtar posten....

Inkommande lördag har jag bröllop att se frammemot. Mellansysters gudmor gifter sig och jag och min man har äran att få närvara på deras vigsel och sedan få festa loss i 50-60 tals tema :) Nu är det bara synd att min man inte kan komma då han är på jobb, men vi har 2 bröllop till i år ännu så han hinner väl :)

Kram