11 januari 2011

Ett litet virr varr

men här är jag, om än det fattas inspiration och ork. Vet int vart allt tog vägen...
Steg leende upp i mårse nöjd och belåten åt att vardagen äntligen är här men min väldigt trötta kropp suckade och tyckte att det inte ännu var dags på flere timmar. Sovrytmen har drabbats värst av min arbetslöshet... ;)
(min arbetslöset beror alltså inte på att ja e trött och orkeslös, kontraktet tog slut och förnyades inte)
Ja, det är redan natten men vaken är jag ännu.



 (min 6-åring sprang med kameran idag och lekte värsta papparazzin :)   )

Måste någonstans få lite lösa på ventilen. Jag har liksom tappat mitt kompass, vet inte vart jag är på väg i livet... Tycker det är orättvist att man får så mycket man måste balansera i livet, jobb, barn, mej själv, dej och alla andra. Mycket som spökar från det förgångna... Borde ordnas upp men vill jag röra om i klimpsoppan?


 (egentligen den enda bilden som e bra på vår julgran, både som halvpyntad, och senare som värmematerial i kaminen :)  )
Har letat efter jobb men inte anmält mej arbetslös... vet inte varför....
Var på en jobbintervju men hela min kropp skrek imot av avsky, det måste ha märkts för jag fick det inte, och jag suckar av lättnad. Letandet fortsätter. Kanske studera?



Hur petig får man vara? Vill ju ha ett jobb för det ger mej trygghet och självständighet. Vetskapen om att det då kommer mat på bordet, räkningen blir betalda. Och jag kan köpa det där nagellacket om jag vill. Eller jackan, handväskan, inredningsgrejen eller dittan dattan, kanske det inte har betydelse. Men det som har betydelse är att jag har mina egna pengar.

(vi har flyttat om ordningen här hemma. vardagsrum blev matsal och tvärtom. nuvarande matsal var egentligen kök förut. där syns stockväggen som e så fin. är sugen på att måla den vit.... och oj så fönstret ser naket ut utan sidogardinerna som är i tvätten :) allt i hyllan är bara dit satt utan destuvidare ordning. är det allmänt kaos i huvudet blir hyllan det oxo ;) )

Eller det här med att studera. Har letat mina ögon i kors efter nåt men de flesta skolor jag kunde tänka mej skulle betyda att jag måste pendla 50-500km per dag. Det går ju inte. Min man jobbar på sjön och är borta i perioder upp till 6 veckor åt gången. Orkar int ens med mej själv efter en sån period. Och när han sen kommer hem har han en sliten trasa här som väntar och jag har en sur gubbe de första dagarna, för alla måste vänja sig tillbaka att vi ju är en familj med 2 vuxna, inte 1  :)


Lillkillen har sina egna motgångar i livet. Dagis gör inte riktigt alltid som han vill, eller han är inte som dom alla andra barnen, eller hur jag nu ska säga det. Vi får se hur det fortsätter, vi har bokad tid för talterapeuter och psykolog. Min lilla stackare.
Storasyster får ta sina duster hon med. För hon är ju stor och borde veta bättre. Och kunna allt. Och förstå.
Hon kan, hon vet och hon förstår men hon är ju bara liten ännu hon med... Glömmer det ibland.
Mellansyster, hon är just som på bilden. Lite tvärtom och hit och dit :) Är oftast nöjd bara man kommer ihåg att kramas mycket varje dag, för de är livsviktiga för henne. Vilket jag oxo glömmer ibland.


Summering: vet inte ännu hur morgondaen ser ut. Bara att min man kommer hem nu inatt efter 4 veckors jobb och jag behöver äntligen inte mer bära ensam ansvaret för oss alla här hemma. Pust!


Kram J

6 kommentarer:

alegni sa...

ojoj, det låter nog som om du skulle behöva en kram eller två just nu. här kommer några för säkerhets skull, ifall maken inte hinner dela ut tillräckligt många nu när han precis hunnit hem igen.
kramkramkram

Marie//Tekla Maräng sa...

Nej det är inge lätt situation du är i. förstår att det är jobbigt att vara själv med barnen och att det blir som att starta på nytt varje gång mannen kommer hem.
Hoppas att du hittar något jobb, för det är ju väl långt att pendla så mycket per dag.
Kramar:)

En vacker vardag sa...

Oj, oj vad tungt det måste vara att vara ensam med barnen så långa perioder. Jag som tycker det är tungt fast vi är två vuxna här. Jag hoppas att du kommer till insikt med vad det är du vill göra snart. Men skynda inte. Tids nog kommer du att veta.

En styrkekram till dig!

Galleri MochB sa...

Livet har sina upp och nedgångar ibland, och det är jobbigt just då, men oftast löser sej allt till det bästa tids nog! Har du kollat på distansutbildningar? Själv studerar jag på distans och vi har bara en närstudiedag per månad. Känner så igen beskrivningen på hon som ligger upp och ner på bilden :O) Så är vår lillasyster också, mest upp och ner och med lite myror i brallan...
Sköt om dej! Kram Mia

alegni sa...

förresten så tycker jag stockväggen är så fin som den är. jag tycker inte du ska måla den.
en kram till!

Lilja's Corner sa...

Det är en riktig soppa som du hamnat i, men livet är ju så ibland, tyvärr. Jag är också arbetslös just nu. Jag får snart återvända till mitt gamla jobb, men har ingen lust alls att göra det. Men så är det ju det där med inkomsten...

Jag sänder några liter styrka till dig genom cyberrymden och hoppas att du orkar med vardagen!